Målet är ingenting, vägen är allt
Gårdagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men hey, kul hade vi i alla fall!
Igår var det någon som hade hoppat framför ett tåg (tror jag) vid T-centralen så vi missade bussen som vi skulle ta till båten, inte bra! Panik bröt ut, och vi höll ett blixtmöte inne på Donken vid Slussen. Till slut bestämde vi oss för att KRIGA, vi skulle med den där satans båten.
Vi drog till Tekniska och insåg att vår enda chans att hinna i tid till båten var att ta taxi. Vi kom på den grymma idén att låta SL få stå för kostnaden då 11 mils taxi-resa skulle bli väldigt dyrt. SL-centret godkände det(!) och vi var iväg. Väl inne i taxibilarna får vi reda på att båda bilarna skulle gå på 3500 kr. Auch.
Inte nog med det, vi missade båten också, trots att vi försökte fördröja avgången med telefonsamtal och diverse hot. "I helvete heller" fick vi till svar. Trevliga prickar det där.
Vi satt alltså fast i Sveriges minsta håla; Grisslehamn. Färjbolagets nästa buss in till Tekniska gick först 5 timmar senare. Det var iskallt. Det regnade. Det blåste. Vår största underhållning var att garva åt varandras passbilder.
Vid 8-tiden var vi trots allt hemma igen efter att ha lyckats haffa två sl-bussar vars hållplatser i genomsnitt låg 10 meter ifrån varandra, vilket resulterade i tre timmars resetid. Men dom fördrevs med att spela kort med mossiga enkronor som insats.
För att maxa "klassresa-känslan" som vi irriterat konstaterade legat över oss i ett par timmar, avslutades kvällen med filmkväll.
En väldigt lyckad dag med andra ord, nu måste vi bara fixa så vi får tillbaka våra pengar i kontanter och inte i form av sl-remsor. 
Hej då båten <3
